Sowerbys näbbval är en mycket sällan sedd och studerad valart. Den lever antingen ensam eller i små flockar ute på Atlanten, där den jagar fisk och bläckfisk på mellan 500 och 2000 meters djup. På gamla hannar sticker det ut en tand i mungipan från underkäken, som honor och unga hannar saknar. De tre näbbvalarna i Bohuslän var alla unga hannar.
Vad kan ha hänt? Det här är webbredaktören Svante Lyséns högst personliga funderingar och spekulationer:
De unga, äventyrliga valgrabbarna har kanske blivit bortkörda eller på eget bevåg lämnat den gemensamma flock de tillhört och gett sig ut på upptäcktsfärd österut där de så småningom träffade på bohuskusten. De var ännu så länge i god kondition, men det var semestertid bland människorna, och ett fasligt liv med en massa motorbåtar, som saboterade all jakt med de normalt välfungerande djuphavs-sonarerna. Så småningom fann de lite tystare områden längst in i några fjordar. Men sonarerna fungerade inte så bra i det grunda vattnet, så det blev inte så mycket mat.
Efter ett antal dagar blev en av dem så försvagad att det var svårt att simma. Banden mellan valarna är starka så de två kompisarna följde därför med in till grundvattnet, där den som var svagast kunde vila på botten i det grunda vattnet för att kunna andas luft. Lite som att välja mellan pest och kolera. Antingen drunkna eller kunna andas medan man eventuellt piggnar till. Men då är det risken stor att fastna i det grunda vattnet.
Lyssna på P1:s Naturmorgon:
https://sverigesradio.se/artikel/7276118